Var hos min fina vän Lovisa häromdagen. Kärt återseende kan man kalla det. Usch vad jag saknat den tjejen. Vi tog en promenad, pratade minnen om de olika ställena vi gick förbi, skrattade och hade oss. Sedan kollade vi lite bilder och hängde i deras replokal, där vi rent ut sagt bodde förr. Sjöng och spelade lite innan det var dags att bege sig hemåt. Jag som blev helt nostalgisk av att vara tillbaka gick med mobilen uppe och fotade alla ställen, där jag hade minnen ifrån. Eller aaa, inte ALLA såklart, det hade inte funnits minne till det på mobilen, tro mig.


Mitt allra första hem. Här spenderade jag mina 5 första år. I det mintgröna lilla huset på Wallentins väg.


Busskuren. Dock var den gul och äcklig som jag minns den. Folk som pissade i den osv. Men ändå. Det är som en symbol för lilla kära Ljungby.





Grym är hon, bara så ni vet. På alla sätt och vis. Grym.


Ja, "lika bra att göra en ful jävla bild, så att man slipper bli ful på en seriös jävla bild".


Hehe, papparazzi eller vad? Stod i Lovisas fönster; "Åååååh, där är mitt hus, MITT HUS!". Hit flyttade jag år 2000 och flyttade ifrån för 3 år sedan. Eller 4? Kommer fan inte ihåg.


Lovisas underbara, gosiga hund Silas! Jag blev nog lite smått kär i honom. Sötaste, mysigaste hunden någonsin.


Fick mer pussar än på länge! Visst, från en hund och ingen söt kille, men skitsamma. EN PUSS ÄR EN PUSS!