Always on my mind. Can't let go.
Har inte haft någon ork att blogga de senaste dagarna. Händer ju knappast nåt värt att skriva om i mitt liv för tillfället, haha. Men lite kan jag nog få ihop!
Har ju blivit lite bättre om man jämför med förra veckans "andnöd" och vällingdrickande.
Så nu har jag "bara" varit fruktansvärt trött, sliten och utmattad och en fruktansvärd hosta som inte låter mig skratta eller sova på nätterna.
Men nu har jag fått tillbaka febern igen, vilket blir ännu en orsak till att jag inte kommer kunna åka och träffa min bror på lördag. Det jag sett fram emot så länge. Har inte träffat och knappt pratat med honom sedan han åkte i augusti. Så det suger en aning.
Fick lite panik över skolan med, men tog kontakt med mina lärare och fick lugnande besked om att de kommer hjälpa mig att komma tillbaka.
En "sak" jag verkligen saknar är människor. Här har jag suittit hemma i två veckor utan att träffa andra än min familj och ja, de på vårdcentralen. Därför blev jag så himla lycklig igår, när Annie kom och hälsade på en stund. Det var härligt att få se ett annat ansikte och att få skratta. Egentligen skulle Elin kommit idag, men eftersom min feber stigit, så klarade jag inte det....
Oj vad långt det blev, som det kan bli.
Jag och bror min!
Har ju blivit lite bättre om man jämför med förra veckans "andnöd" och vällingdrickande.
Så nu har jag "bara" varit fruktansvärt trött, sliten och utmattad och en fruktansvärd hosta som inte låter mig skratta eller sova på nätterna.
Men nu har jag fått tillbaka febern igen, vilket blir ännu en orsak till att jag inte kommer kunna åka och träffa min bror på lördag. Det jag sett fram emot så länge. Har inte träffat och knappt pratat med honom sedan han åkte i augusti. Så det suger en aning.
Fick lite panik över skolan med, men tog kontakt med mina lärare och fick lugnande besked om att de kommer hjälpa mig att komma tillbaka.
En "sak" jag verkligen saknar är människor. Här har jag suittit hemma i två veckor utan att träffa andra än min familj och ja, de på vårdcentralen. Därför blev jag så himla lycklig igår, när Annie kom och hälsade på en stund. Det var härligt att få se ett annat ansikte och att få skratta. Egentligen skulle Elin kommit idag, men eftersom min feber stigit, så klarade jag inte det....
Oj vad långt det blev, som det kan bli.
Jag och bror min!
Kommentarer
Postat av: Linnea
Aaaw, söta ni är på bilden! Tråkigt att du inte kan träffa Carl :/ Jag saknar min bror med, men på lördag åker jag äntligen hem till Varberg! :) Kram Kram och krya på dig!
Trackback