Du,
Det är du som dyker upp på min näthinna när jag vaknar, när jag skriver mattetal i skolan, när jag åker hem från skolan, när jag ligger och tänker på eftermiddagarna, när jag tränar och när jag ska försöka sova. Alltid är du där. Jag borde vara glad, men det är så jobbigt att inte veta om jag finns på din näthinna. Om jag betyder lika mycket för dig som jag insett att du gör för mig. Jag mår inte bra om jag inte pratat med dig på några dagar. Men jag blir alltid lika överlycklig när du hör av dig. Men när du då inte hör av dig blir jag fundersam, och då är det enda jag vill, att skriva till dig. Men vill inte att du ska tröttna på mig.

Vet inte ens om du läser dethär, hur du skulle reagera, men det är skönt att skriva sådant man inte kan säga rakt ut.
Vill bara att du, den fina, underbara killen ska veta att du betyder mycket för mig. Mer än jag trodde att någon kunde göra efter såhär kort tid.