Livet kör med mig. Ditt namn är överallt. Även om det inte alltid är just är ditt efternamn, så ser jag bara förnamnet.
Skulle göra den där skitsaken på fb, det kommer upp en person, och en fråga. Och det är upp till dig att trycka Ja, Nej eller Kanske, och sedan posta det på personens logg.
Självklart är det din bild, ditt namn som visar sig, och en fråga som får mig att känna hur det brister i mig.

Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär. Men jag kan inte få det ogjort, för det är inte det jag vill. Men ett par ändringar hade kanske gjort att du legat här jämte mig nu. En månad senare.

Allt som hände i november betyder fortfarande mycket för mig. Vare sig du bryr dig eller inte.

- Tur som fan att du inte läser min blogg. För då hade jag framstått som den jag är. kär och förvirrad.