Vart hyffsat glad hela dagen, men sen på eftermiddagen kvällen så vände det igen. Jag har inte gråtit så här mycket på snart 4-5 år... Och det är så jobbigt. Det är som pms, fast att det inte är pms. Eller det kanske det är...
Jobbigt är det i vart fall. Jag vill se en vändning, och det nu. Ett tecken, En känsla. Bara något, så att jag har något att gå på.

Känner att min blogg har blivit en väldigt ledsam och dyster, men det är svårt att prata positiv och verka glad, när man i verkliga fallet ligger med huvudet mot kudden och gråter, timme ut, timme in.