En ganska enkel fråga skulle jag nog vilja säga. Men ska försöka formulera mig på ett bra sätt.


Vänner kan man ha många, och man delar väl vänskap med de flesta man känner. Men äkta vänskap, och äkta vänner är svårare att hitta.

Så vänskap kan vara att man möter någon man känner på stan, där man står och tjötar i en timme. Man träffas aldrig på bestämd tid utan är vänner på avstånd. Men den här äkta vänskapen som jag pratade om tidigare är mer speciell.
Det är när man träffas ofta och länge varje gång. Man har alltid roligt. Eller jaa, ibland kan någon ha det jobbigt, men då ställer den där äkta vännen upp och pratar, peppar, sörjer, med sin vän. Är liksom där i vått och torrt. Men äkta vänner, de bråkar de också. Det behövs ibland skulle jag tycka, för då mår man (förhoppningsvis) dåligt över att man saknar vännen, eller att man har dåligt samvete över något man sagt/gjort, och då pratar man igenom det. Pratar om brister, men för även fram alla de positiva sakerna.