Jag är ledsen för hur jag skriver nuförtiden. Jag vet att många tycker det är fel att lämna ut så mycket i en blogg varenda människa i världen kan se. Men jag antar att jag gör det för att en liten del av mig faktiskt hoppas att du ser den. Förstår hur jag känner mig. Det är nog det. Jag vägrar bara inse det själv.

Det blev för länge uppe i natt igen. Men nu ska jag sova. Jag ska inte drömma någonting, och imorgon ska jag inte tänka på något som får mig på detta humöret.

Tack bloggen för att jag kan skriva vad som helst till dig utan att du hatar mig.