Tidsinställt inlägg.

Idag har vart en bra dag. I eftermiddag har vart en bra eftermiddag. Träningen var en bra träning.
Mitt liv är bra. Det är inte grymt, men inte heller dåligt. Jag trivs helt enkelt.
Det blev plötsligt en känslomässig kväll, när filmen "Jag saknar dig" slutade. Till eftertexterna spelades en låt som gick ungefär såhär: "Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig". I det ögonblicket läste jag min brors namn. Något fint han skrivit till mig. Då bara brast det och tårarna bara vällde fram. Jag har inte hört min brors röst på mer än en månad. Jag har knappt pratat med honom. Men jag vet att han har det så bra i sin nya stad, i sin nya skola, med sina nya människor, så då är jag lycklig. Jag saknar honom. Önskar att jag sa hur mycket jag älskar honom, till hans ansikte mer än precis när han tog sina väskor och hoppade in i bilen.

När jag väl satt där på toaletten och torkade tårarna insåg jag vad behöver, vad mer jag saknar. Närhet. Att gråta mot någons axel och att somna brevid någon som håller mig tätt intill sig, kysser mig på pannan och får mig att känna mig trygg. Det är vad jag önskar just nu och gjort ett bra tag. Men det kommer väl så småning om.